jag tycker det är jättebra att de ordnar dessa galor för det är verkligen en hemsk sjukdom som vi fått uppleva på nära håll och det var fruktansvärt.

Men samtidigt tänker jag på alla dessa diabetiker och mest då alla dessa barn som fått denna hemska sjukdom,
Visste egentligen ingenting om diabetes typ 1 innan vår Rasmus fick det. På ett sätt är jag glad att jag inte visste för då hade det nog blivit en annan sorts panik än den jag fick, och på ett sätt hade jag velat veta lite mer så kanske de hade varit lättare att tagit in det och kommit in i vardagen lättare.
Diabetes typ 1 är en livslång sjukdom, en daglig kamp, gruvas redan för den dagen Rasmus blir så stor och ska flytta hemifrån och bo på egen hand.
Det är ett evigt stickande i fingrar(lite färre nu när han har pump, men ändå ett antal)
Byte av slang och insulin var tredje dag om allt se bra ut, byte av sensor var sjätte dag, ett evigt tjatande o frågande om hur han mår och vad han har för blodsocker, högt blodsocker och en pojke som får ett jävla humör och blir trött, ett lågt blodsocker en trött hängig pojke som man måste tvinga till att äta nått helst dextrosol samt något mer, kolla larm och varför pumpen larmar, störa han i hans sömn för att endera äta eller justera ett högt blodsocker samt kolla igen efter en stund om det man gjort funkat. Störa han när han har som roligast i leken, när vi är o badar, när han åker skidor, när han cyklar, när han spelar tv spel ja nästan jämt för att hålla koll så att det varken är för lågt eller för högt blodsocker.
De säger gång på gång att han kan leva sitt liv precis som vanligt, tyvärr är det inte så.
Att bara kunna ta den där godisbiten som alla andra barn, bara gå ut och leka i snön, cykla iväg till parken med kompisarna funkar inte, han måste ha med sig sitt socker och alla sina saker, kolla så blodsockret ligger bra så de inte för lågt så han riskerar att de ska bli ännu lägre o ev svimma av eller tom hamna i koma.
Sedan Rasmus fick diabetes typ 1 har han hunnit svimma 1 gång, varit på väg att svimma en gång och kräkts.
Det kan vara riktigt farligt om Rasmus skulle få magsjuka,
Att försöka få nån med magsjuka att äta är inte de lättaste och i Rasmus fall måste han äta eller dricka sött för att kunna ta insulin, även om blodsockret är bra så behöver hans kropp insulin så han inte får insulin brist,
Ja det finns hur mycket som helst att berätta.
Varför inte ordna en gala till alla dessa som kämpar dagligen, dag ut o dag in,
Forskningen betyder så otroligt mycket för dom med.
Jag lider så otroligt mycket för vår kämpe och mitt hjärta går sönder när man ser hur mycket detta tär på han,
O det gör ont i hjärtat när många inte alls förstår varför han är som han ibland pga blodsockret.
Snäll stöd diabetes forskningen ni som kan, skänk gärna en slant till barndiabetesfonden.
Jag hoppas så att diabetesfonden kommer få en gala i framtiden och stödja deras forskning så alla dessa kämpar kan få ett bättre liv.

Detta är min hjälte som kämpar varje dag ??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

provar ny blogg portal :) Ni hittar mig på www.nouw.com/mybigfamily ...

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 9993229768"

ja de senaste dagarna har jag haft olika sorters smärta, började i torsdags med att Rasmus ringer från skolan att han har ont i magen, åker dit, hittar han ensam i kapprummet med ett blodsocker på 3,1 på pumpen så han kan ha varit lägre, pratar med f...

ja nu har nästan hela familjen avklarat magsjukan, på måndag kväll åkte Max o Tove dit, sen Liam o sen jag:( barnen har kräkts en gång o sedan varit pigga, själv kan jag inte kräkas så jag blir alltid mycket sämre :( jag låg hela dan igår med en mass...

dennis hade ju i slutet av veckan ont i magen o mådde illa men blev inget mer. Imorse kl 4 så kräktes Rasmus, RASMUS !!!! Kan säga såhär att magsjuka och diabetes går verkligen inte hand i hand :( innan 5 hade han kräkts igen :( kl 4 hade han inga ke...