Efter en del pump strul fredag och lördag och jag ville kasta in handduken och ge upp allt vad som hade med insulin pump att göra så känns de lite bättre =) 

oj oj som jag led med Rasmus =( vilket helvete ett barn får gå igenom =( allt han bara kunnat göra och äta när han kännt för det till att planera och packa sina saker och hålla koll på sitt blodsocker hela tiden, ja livet blir aldrig desamma igen. Men vi kämpar på och gör det bästa av det helt enkelt.

som sagt efter denna strul helg så har vi nu haft två larmfria nätter och ser att kunna bli en tredje inatt =) yeay 

vi börjar komma övernes med pumpen och lär oss mer =) 

man glädjs verkligen mycket mer åt de små sakerna nu vilket är fantastiskt.

Mera glädje har det oxå blivit =)

förskole chefen ringde igår och berättade att resurs var klart till Tove =) 

hon börjar på torsdag, en sån härlig nyhet =) men allt börjar från måndag, 

det svåra har varit att komma fram till vilka tider som kan bli bäst, från början var det så att T skulle gå varje dag till kl 15 men att jag då skulle hämta lillebror Liam kl 11:45 samt de andra syskonens hämtningar, de skulle bli så att jag skulle mest hela eftermiddan sitta i bilen =/ 

Nu blir det så att T kommer vara på förskolan själv mån o fredag till kl 15 och tis,ons,tor är hon och liam där till kl 14 =) en bra början känns de som, och sen öka lite eftersom och ser hur hennes behov är, 

det känns riktigt bra =) äntligen får hon den hjälp hon behöver.

Har även fått Rasmus skola att förstå hur viktigt det är att Rasmus diabetes sköterska kommer dit och berättar om diabetes, hur olika blodsocker kan värden påverka R och på vilket sätt han kan vara, samt hur viktig maten är, R hoppar gärna över lunchen då han sällan tycker de e särskilt gott =( så på måndag kommer hon hit till stan och Rs skola.

det känns bra nu, jag hoppas att de flyter på så nu ett tag.

Annars så är jag och gubben förkylda än, han kom tom hem från jobbet imorse och då mår han inte bra! 

jag hoppas skiten försvinner snart. Barnen mår bra och det är ju det viktigaste =) 

Alla sover och jag borde göra desamma om bara john blund ville komma på besök hos mig med !

aja ska ta och försöka iaf

huvudvärken kom smygandes så jag dunkade i mig 2 treo innan jag la mig vid 00
Efter en liten stund kickade de in och nu är det helt omöjligt att sova :/ varken gubben eller jag kan sova !
Och kl är nu 01:50 ich man är klar vaken hm.

Gubben ligger och lyssnar på om allt det som har hänt i Frankrike, otroligt hemskt, men jag kan inte lyssna på sånt, blir galet deprimerad och får nån slags ångest, sen läser man överallt att Sverige kan stå på tur, nä hua pallar inte sånt där, kan ej se på nyheter heller, då skulle jag bara gå och oroa mig konstant och så kan de ju va, därför undviker jag sånt.

Nä jag letar upp nått spel på telen och hoppas att jag kan sova snart.

ja jag blir smått tokig, galen på att må så här :/ jag känn mig helt väck, allt e jobbigt, minsta lilla rörelse gör ont, hela förmiddan kände jag mig svimfärdig :(
Och som vanligt när jag är förkyld ger rösten vika :/
Richi är oxå hängig och ni kan ju tänka er vad roligt kidsen har när både mamma o pappa är dåliga !
Barnen verkar klara sig än så länge (peppar peppar) helt ok så jag hoppas de fortsätter så.
Rasmus va tillbaka i skolan sen han fick pump och de gick lika bra som vanligt :)
Nu när vi kommit in i det hela lite mer o börjar kännas rätt bra ja då är det dags att byta insulin i pumpen och infusion set som de heter, alltså slangen och nerverna kommer direkt :(
Första eller andra gången vi gör de men första gången blev vi ju guidad men de kommer nog gå bra de med, hoppas jag :)
Natten inatt gick bara bra så jag hoppas denna oxå blir bra.
Här händer inte mycket, de små nattas, de två stora är iväg med polare och två ritar och två kollar på datan :) själv ligg jag i soffan o glor på idol, typ de enda ja orkar.

ja är det inte de ena så är det de andra, 

förkylningen har hittat hit, Richi och jag har den tagit tag i mest, men även de två minsta är snoriga med inte dåliga än så länge iaf. 

Efter  natten till igår var man nog slut ändå, efter en massa pumpstrul och inte mycket alls vi förstod oss på. men som löste sig tillsut men ack så slut man var.

och på de hela då denn jävla förkylningen, natten inatt var rätt ok, pumpen larmade två gånger, först för att blodsockret var lågt, dubbelkollade och det var bra men insulinet var stängt en stund, sen larm att det hade startat, så helt ok.

mitt huvud då är inte ok, inte kroppen heller. Tror jag aldrig kännt mig så slut i kropp och knopp =(  hatar att må såhär, har inte tid med det heller, 

orkar inget och har massor att göra, och inte orka man göra  nått med barnen så de blir extra rastlösa. 

blev tråkigt inlägg detta så lika bra att sluta, kliva upp ur soffan och och tryck i sig lite alvedon.

ja då är Rasmus pump på plats, en lång dag igår och mycket ta in. Kändes till en början helt ok men väl hemma o kvällen kom så ville sonen ge upp och kasta in handduken :/ ja jag med faktiskt. Saknar den gamla sensorn som vi är vana vid och alla rutiner vi hade.
Natten blev de lite strul och huvudet funkade inte alls
Men fick till de eller ja vi började om från början imorse. Nu tror jag vi fått till de.
Jag hoppas vi kommer in i detta snart så vi alla ska trivas med de här. Är ju alltid lite nervigt i början.

ja nu är det bara denna dag kvar, sedan är det dags imorgon.

Ja jag börjar faktiskt bli lite små nervös, Imorgon är det dags för Rasmus att få pump, som han längtat, men nu är det ju som nytt igen, man ska lära sig allt med den och komma in i rutiner med den med. Jag hoppas innerligt att det kommer gå bra och att han kommer trivas med den , annars blir det till att börja om från början igen med pennor. 

Jag hatar denna sjukdom mer och mer för varje dag, helt sjukt vad lite man visste om denna sjukdom, Rasmus har nu haft diabetes typ 1 i 5 månader och man lär sig något nytt om denna sjukdom varje dag, när man väl tycker att det funkar ok så dyker något annat upp, man går på helspänn hela tiden. 

Det tar på enormt, bara en sån grej som när han vägrar äta frukost, vad tusan gör man ? Rasmus har aldrig varit en frukost människa och måste han få i sig frukost, det är jätte viktigt,  

Ja det är sånna saker hela tiden, samt åldern, trots, hormoner, ja 

Men i morgon hoppas jag att det blir som en ny början och att allt nu kommer fungera lättare. 

man kan bara hoppas

Tove vår lilla Tove, vår virvelvind, nu är äntligen utredningen klar och i tisdags fick vi veta vad de kommit fram till.

Tove har Adhd, utveckligsstörning/försening samt autistiska drag. 

För hennes bästa och utvecklig skall de nu bli mer tid på förskolan samt att hon ska få resurs. 

Så glad att fått detta överstökat, som jag kämpat för att fler skall se att hon verkligen behöver hjälp och att hon inte är som hon är för skojs skull, 

Nu kommer de bli kämpande att få resurs till henne så fort som möjligt så allt kan flyta på så som möjligt. 

men är beredd på att de kan ta sin lilla tid. 

men nu är iallafall bollen i rullning.

Ja nu var det ett tag sedan igen jag var in och skrev här =( det har varit ett par jobbiga veckor och det har det märkts på oss alla. 

Min mosters man som vi stod väldigt nära fick det tråkiga beskedet att han hade cancer =( mest överallt i kroppen, och den värsta av dom alla, skelett cancer =( 2 veckor på dagen efter beskedet somnade han in, fredag den 30/10 kl 05:15 

Fina fina Leif.

var upp till han och sa hej då !

Usch så jobbigt =( men det var inget liv han hade de två sista veckorna i livet, vi var upp till han några gånger och usch så han led, och de fruktansvärda smärtorna han hade =( fy fan vad plågsamt det var för han. 

Det har tagit hårt på oss alla, men så stolta över alla våra barn, men det värmde lite extra när Robin, Dennis var upp till han när han hade somnat in, även Rasmus kom upp till sjukhuset och var in till han när de hade klätt han och gjort han fin, han tog han i handen, och sa hej då när vi skulle gå, rasmus hade kunnat stanna där med Leif hur länge som helst. 

Vi har gråtit, men även skrattat åt alla fina härliga minnen, men usch så jobbigt det är då o då när tankarna kommer. 1 vecka har gått och det är fortfarande lika overkligt. 

Snart stundar begravning och ett sista farväl =( kommer blir tung, jobbig dag, men som vi kommer ta oss igenom för Leffes skull. 

Leif

vi pratar om dig och med dig, vi minns och skrattar åt alla härliga minnen och gråter när saknaden blir för stor,

du kommer för alltid vara älskad och aldrig glömd.

När Dina steg har tystnat

finns ändå ekot kvar

när Dina ögon slocknat

vi alla minnen har

vi spar dem i vårt hjärta

tar fram dem då och då

så kommer du för alltid

att vara här ändå